My friend of misery

Ett påstående som jag utvecklat och tänkt ut, helt själv, under det senaste halvåret:
 Det finns två typer av bra musik. Den första typen är den typen av musik som I PRINCIP alla kan lyssna på. Det är godingar som reggae, "lättare" rock, vispop och en del med annan mainstream-shit. Varför? För att de flesta kan lyssna på det utan att få panik (borträknat vissa överkänsliga individer, typ korvar).
 Den andra typen är den som var och en kallar "sin egen musikstil." Tar mig själv som exempel, som metalhead är det heavy metal som är den andra typen av bra musik.
 Alltså, en typ av bra musik är "vänlig" musik som de flesta kan lyssna på, även om det inte ingår i deras förstahandsval. En individs förstahandsval av musik är också bra musik, även om andra inte tycker det. 
 
 Så, om ni nånsin hört mig säga "det är bra musik" så tänk då på att jag kan referera till den "vänliga" musiken, eller den riktigt bra musiken.


Peace V

Jag skall fatta mig kort, för jag är lite arg här.
Ibland önskar jag att jag inte sökt kunskap, inom vissa kategorier, så att säga.
Ibland önskar jag att jag kunde kolla in i andras medvetanden, läsa deras riktiga tankar och syften.
Ibland önskar jag att jag inte kände till hur svinig nån kan vara.
Ibland önskar jag att jag visste exakt vem som ljög, och vad sanningen egentligen var. Inom många områden.

Vad fan är sant här då ??

Nu känner jag för att analysera lite. Jag väljer att analysera - eller ja, grovt kritisera - en låt av Kent, nämligen Dom som försvann.

Första gången jag hörde låten var någon gång mellan 06-07, alltså för ett bra tag sen. Men ja, nu har jag alltså uppmärksammat den igen. Den var sämre än jag kom ihåg ^^
 Snälla, kan någon säga om det någon gång under låten sjungs bra? Visst, själv sjunger jag inte så värst  bra, men det är förmodligen därför som jag inte publicerar musik som jag själv gjort.  S u c k   p å   d e t .
 Slutet av låten är ganska komiskt ändå. Ja, jag blir trött på hans jävla gnäll (som de otränade, spröda flickrösterna påpekar), men man blir också trött på flickrösterna också! *headdesk*

Menmen, i övrigt är Kent ganska okej. Man måste nog klassa bandet som rock, i nästan samma stil som Queen, på ett ungefär. Visst, ni får gärna säga emot, för det gör jag också. Men hur som haver, just låten "Dom som försvann" får mig att titta snett på bandet, hade för mig att de var bättre än så. Wällewäll, man kan ju inte gilla allt, tydligen.
 Fråga mig inte vad låten handlar om, för jag har ingen aning. Men tro inte att jag hatar låten, jag tål att den spelas upp i alla fall ^^

Efter att ha sett Iron Maiden spela live på Ullevi i lördags (den 26/7 - 08) så har jag märkt att live-spelningar är något extra!
 Det väntar en till konsert för mig  år, och nästa år ska det bli flera :) Synd att jag inte märkt detta tidigare ^^

Peace out!

Jag gillar att jobba, det är asgött!

Kära läsare,
under de veckor (ungefär två månader, snart) som jag sommarjobbat har jag upptäckt att jag verkligen gillar att jobba. Faktiskt.
 Det är ju hur gött som helst! Min förhoppning är att efter gymnasiet börja jobba nånstans, på något mindre jobb. Det märker vi om två år :) 

 Men jodå, jag måste ju plugga något mer efter gymnasiet, om jag vill bli något for real ^^ Men som sagt, jobba är gott!
Eller? Vad tycker ni? Är jag ovanligt konstig när jag påstår att jobb är en fröjd för kropp och själ. Att jobb är behövligt, det vet vi. inte bara för samhället, men också för individen, tror jag faktiskt. Utan arbete blir jag slö och får absolut ingenting gjort, men arbete gör mig lite mer aktiv, hemma också såklart.
 Men usch och tvi för skolarbete, jag hatar att ta med mig arbeten hem. Det är blä.


Den som inte arbetar, han skall heller inte äta. Eller som Morfar sa: Den som inte äter, han skall heller inte arbeta.