Jag och In Flames pratar ut om allt som hänt
Fick tillfälle häromveckan att chatta lite med Sveriges bästa metalband, ungefär så här blev konversationen.
Jag: Jaha grabbar, vart börjar vi eller?
In Flames: Ja, vi vet fan inte! Kan vi inte ha en liten gruppkram först?
(Hela In Flames ropar i kör "JAAAAH!" och vi kramas lite)
Jag: Härligt. Verkligen. Det känns som att vi redan kommit varandra bra mycket närmare.
In Flames: Visst gör det, ska vi kanske börja snacka om plattorna?
Jag: Visst! Det kör vi på! Ska jag säga vad jag tycker, och så får ni fylla på?
In Flames: Det låter bra det!
Jag: Ja, den absolut bästa plattan är väl Soundtrack to your escape, helt oslagbar! Den är på sätt och vis lik Colony, egentligen, så det är ju lite roligt att ni får till det sådär, när det ändå är 5 år imellan.
In Flames: Japp. We hear you, little man. Vi känner faktiskt likadant, vi blev jäklit stolta.
Jag: Ja, det tror jag det! Det är ju inte lille dåligt, som man säger. Men ja, jag får väl ta och bekänna lite här och nu. Jag har inte lyssnat på The Jester race eller Whoracle. Jag skäms.
In Flames: Ja, det är fint att du erkänner. Men vi dömer dig inte. Det är lugnt. Sanningen att säga så lyssnar vi inte heller på de platterna särskilt mycket. Bara på hitsen, såklart.
Jag: Jaha.. det var väl roligt att höra, antar jag. Men grabbar, nu får vi snacka allvar. Om man kollar från Lunar Strain till Colony, och sedan vidare till Reroute to remain och sedan ända fram till Come Clarity, ja då är det ju uppenbart att mycket ändrats hit och dit. Men jag tycker bara att det är finfint att man fått se så mågna fina sidor av bandet.
(In Flames nickar instämmande och några av grabbarna får något i ögat eller blir väldans intresserade av sina knän)
Jag fortsätter: Verkligen. Det är en fin resa som bandet har gjort. Förmodligen den finaste resan som någonsin gjorts. Men sen? Vad fa-an hände? Hur kändes det att ha givit ut sitt sämsta album?
In Flames: Ja, vi visste väl att detta skulle komma upp. Som försvar får vi väl erkänna att vi alla var lite lulliga och inte ens hade drömt om att släppa skivan, den var ju inte klar! Vi hade bara mixat alla låtar till sämre versioner à la mesrock, som kanske märks. Men fan, vi ville inte att den skulle komma ut, men ut kom den. Ingen av oss kände för att erkänna misstag där och då, så vi låtsades som att allt var som det skulle och att skivan var helklar och i det skick vi hade menat.
Vårt självförtroende som band sjönk som en sten, så nu vet vi inte hur vi ska lägga upp låtlistan inför Metaltown '10.
Jag: Okaj, grabbs, jag kan ge lite tips!
In Flames: Åh fan! Det vore redigt najs alltså!
Jag: No problemos, vi fixar det här ihop nu. Först och främst: Ni får bara köra March to the shore om ni vill spela något från ni-vet-vilken-skiva. I övrigt så kör ni bara med sköna sånger som Only for the weak, Coerced Coexistence, Pinball map, Square nothing, hela Sountrack to your escape, Cloud connected. Ja, ni vet ju själva vilka som slår hårt. Jag tror inte riktigt att jag ska dra heela listan med låtar, resten kan ni lista ut själva. Det vet jag. Jag litar på er.
In Flames: Tack, lilleman! Vi ses i sommar!
Jag: Jaha grabbar, vart börjar vi eller?
In Flames: Ja, vi vet fan inte! Kan vi inte ha en liten gruppkram först?
(Hela In Flames ropar i kör "JAAAAH!" och vi kramas lite)
Jag: Härligt. Verkligen. Det känns som att vi redan kommit varandra bra mycket närmare.
In Flames: Visst gör det, ska vi kanske börja snacka om plattorna?
Jag: Visst! Det kör vi på! Ska jag säga vad jag tycker, och så får ni fylla på?
In Flames: Det låter bra det!
Jag: Ja, den absolut bästa plattan är väl Soundtrack to your escape, helt oslagbar! Den är på sätt och vis lik Colony, egentligen, så det är ju lite roligt att ni får till det sådär, när det ändå är 5 år imellan.
In Flames: Japp. We hear you, little man. Vi känner faktiskt likadant, vi blev jäklit stolta.
Jag: Ja, det tror jag det! Det är ju inte lille dåligt, som man säger. Men ja, jag får väl ta och bekänna lite här och nu. Jag har inte lyssnat på The Jester race eller Whoracle. Jag skäms.
In Flames: Ja, det är fint att du erkänner. Men vi dömer dig inte. Det är lugnt. Sanningen att säga så lyssnar vi inte heller på de platterna särskilt mycket. Bara på hitsen, såklart.
Jag: Jaha.. det var väl roligt att höra, antar jag. Men grabbar, nu får vi snacka allvar. Om man kollar från Lunar Strain till Colony, och sedan vidare till Reroute to remain och sedan ända fram till Come Clarity, ja då är det ju uppenbart att mycket ändrats hit och dit. Men jag tycker bara att det är finfint att man fått se så mågna fina sidor av bandet.
(In Flames nickar instämmande och några av grabbarna får något i ögat eller blir väldans intresserade av sina knän)
Jag fortsätter: Verkligen. Det är en fin resa som bandet har gjort. Förmodligen den finaste resan som någonsin gjorts. Men sen? Vad fa-an hände? Hur kändes det att ha givit ut sitt sämsta album?
In Flames: Ja, vi visste väl att detta skulle komma upp. Som försvar får vi väl erkänna att vi alla var lite lulliga och inte ens hade drömt om att släppa skivan, den var ju inte klar! Vi hade bara mixat alla låtar till sämre versioner à la mesrock, som kanske märks. Men fan, vi ville inte att den skulle komma ut, men ut kom den. Ingen av oss kände för att erkänna misstag där och då, så vi låtsades som att allt var som det skulle och att skivan var helklar och i det skick vi hade menat.
Vårt självförtroende som band sjönk som en sten, så nu vet vi inte hur vi ska lägga upp låtlistan inför Metaltown '10.
Jag: Okaj, grabbs, jag kan ge lite tips!
In Flames: Åh fan! Det vore redigt najs alltså!
Jag: No problemos, vi fixar det här ihop nu. Först och främst: Ni får bara köra March to the shore om ni vill spela något från ni-vet-vilken-skiva. I övrigt så kör ni bara med sköna sånger som Only for the weak, Coerced Coexistence, Pinball map, Square nothing, hela Sountrack to your escape, Cloud connected. Ja, ni vet ju själva vilka som slår hårt. Jag tror inte riktigt att jag ska dra heela listan med låtar, resten kan ni lista ut själva. Det vet jag. Jag litar på er.
In Flames: Tack, lilleman! Vi ses i sommar!
