doyouunderstandyes.

Say it again, say it again

like breathing in sulfur

we do feel alone

gently

that's life

get this or die

we'll end the world when all hope is gone.

med segel och ruff och köl.

Om jag kunde skriva, då skulle jag skriva ungefär såhär:

Det är ännu en höstig vinterdag, snön är ju försenad. Igen. Så det är med en viss otålighet som jag står ute i det risiga vädret och väntar på dig.
De huttrande sekunderna går, och till slut har jag väntat i säkert tio minuter på att få se det blå skimret som betyder att du är på väg.
Men så, efter evigheters evigheter av väntande, kommer du fram runt kröken, och jag drar en lättnadens suck. Jag ler. Du stannar till en bit ifrån, och jag ser hur du öppnar din famn i välkomnande. Glädjen sjuder inom mig, som ett vulkanutbrott ungefär, fast mer och större och mer.

Så jag går fram och in, blippar mitt kort och sätter mig äntligen ner.

RSS 2.0