My friend of misery

Och medan bussen närmar sig ditt hus så tänker jag att du kliver på, frågar om du får sitta här, och sätter dig. Sen pratar vi. Och vad spelar vi för roll? Vi var ju aldrig några. Jag ber om ursäkt för att jag rörde om ditt liv i onödan. Du grejar det rätt bra på egen hand. Ditt liv är piss, mitt med. Jag bryr mig lite och ger råd efter förmåga. Du gör samma sak. Sen går du iväg och drar skämt på min bekostnad. Du var aldrig så rolig, bara dum.