My friend of misery

All makt åt Tengil, vår befriare.
För många år sen, när landet var utan ledare, levde vi som barbarer utan ett enda mål i livet. Vi levde för dagen, utan principer, vi var ociviliserade.
Men så började solen stiga i öster, och ett litet hopp tändes för oss. Medan folket sa ”We cannot do this” angående Tengils nya idéer, så svarade han med stark stämma ”Yes, we can!”
Denne man kom och organiserade oss, lärde oss hur människor ska leva. Med sin totala karisma reste han vårt land till de gulddagar vi har nu.
Från de uråldriga bergens Berg, över de uråldriga flodernas Flod har vår befriare kommit.
En gång var vi som fångar under ovetandets styre, vi levde trälar under otämjd vildhet.
Inte längre. Nu är vi fria.

Det finns många saker med Tengil som jag gillar. En sak är hur han med sin järnhand styr oss kraftfullt, men milt, och med en bestämdhet som inte ens hundra björnar kan rubba.
En annan god egenskap är hans utstrålning. Så fort han stiger in i en sal så sprids en vördnadsfull tystnad. Folk ser upp på honom med respekt, han ser tillbaka med vishet.
Vår Ledare är inte bara en stor krigsherre och stadsledare, han är också en gott duglig diplomat. Folket i söder var en gång våra svurna fiender, men Tengil red ner dit, till Hallonbergen, och visade dem med sin goda hand att krig inte är den enda vägen. Nog var folket där kuvade av hans stora makt, och de hörde hans ord, och la för alltid ner sina vapen mot oss.

Men Tengil är inte bara stora ord, han är inte bara skådespel, han döljer sig inte med ord. Han är främst en handlingens man. Den större delen makt har han fått genom sin begåvning på slagfältet. Och på slagfältet har få fiender, om alls någon, sett honom och överlevt. Hans svärd hugger likt en orm, hans spjut flyger snabbare än höken och hans krigsrop är mäktigare än hundra lejons ryt.

Bara en så enormt mäktig man, bara en så gott talför man har rätten att leda en nation.
Tengil av Karmanjaka. Vår befriare.