Ur femte kapitlet av "När änglar dör" (Andreas Roman)
Jag rynkade pannan.
"Du tvivlar, Isamael. Men vad har du att förlora? Tid? Det har vi gott om."
"Du begär tid, alltså."
"Ja."
"Tid till vad? Vad är det vi väntar på?"
"På att såren ska läka."
Jag skakade på huvudet men kunde inte säga emot Iavhé.
Dessutom hade han rätt. Vad hade jag att förlora?
"Du tvivlar, Isamael. Men vad har du att förlora? Tid? Det har vi gott om."
"Du begär tid, alltså."
"Ja."
"Tid till vad? Vad är det vi väntar på?"
"På att såren ska läka."
Jag skakade på huvudet men kunde inte säga emot Iavhé.
Dessutom hade han rätt. Vad hade jag att förlora?
Kommentarer
Trackback
