My friend of misery

 Jag spyr på er värld,
hur bra ni än tror att ni har det.

 Det är stunder som denna
(när jag är längst ner i avgrunden)
som jag känner för en öde ö.

Jag tänker bo på månen
för där finns inga rakblad.

Men nu ringer telefonen
Det är dags för mig att gå
Det är nån som vill att jag ska komma hem
Det är min gamla vän demonen
I sin tysta, mörka vrå
Hejdå, vi kanske ses nångång igen