My friend of misery

Det är en tät lövskog. Genom den snåriga undervegitationen går en stig, du går på den stigen.
 Jag ligger på lur så nära stigen det bara går, och du håller på att passera mig. En stark impuls. Jag måste röra vid dig, om så bara snudda din ena fot. Men nej, i sista nanosekund hejdar jag mig. Jag kan inte röja mitt skugghöljda gömställe.
 Jag väntar vid nästa gömställe nu. Snart kommer du nog gåendes.

Slutstriden får nog ta och komma snart. Kaboom.