You should've never gone to Hollywood part II
Efter lite oboy-making är jag back in the game. Kanske var det sms med någon som fick mig att få en tänd glödlampa över skallen. Efter en tillbakablick på tidigare blogginlägg blev jag bara så sjukt inspirerad. Av en titel. Det är ju inte ens jag som först kom på "You should've never gone to Hollywood" då det faktiskt var SoaD som var först. Men fuck it.
Sätt dig ner och läs jag ska berätta.
Jag satt länge och tittade ut över Hollywoods gyllene kullar. Hollywood var alltid så vackert och attraherade mig på ett sätt jag aldrig erfarit förut. Jag kände mig dragen dit, så att säga.
Efter många om och men kom den där dagen då jag äntligen fick åka till Hollywood. Det var så härligt. Det bästa var väl egentligen att Hollywood verkade vilja ha mig där. Gatorna, lekarna, alltihopa. Det var där jag hörde hemma.
Men jag antar att alla resor har sina slut, så även resan till Hollywood. Under ett lindträd tog jag mitt farväl av Hollywood. Själv hoppades jag på en återresa, jag har ingen aning om vad Hollywood tyckte om mig just då. Men vi lovade varandra att försöka köra förbi, lite då och då.
Man kan väl säga att jag hade vägarna förbi Hollywood ett tag. Dessvärre åkte jag inte till Hollywood igen. Men idag överväger jag möjligheten. Risken är ju bara att jag gjort mig en romantiserad version av stället. Kanske kommer jag bli besviken av vad jag får se när jag anländer.
Kanske kommer jag inte ens att få komma in. Kanske är min tid där över. För alltid.
Det gäller bara att ta det lugnt genom tullen. Vakterna får avgöra resten.
Jag har aldrig riktigt rest någon annanstans än Hollywood, men man blir ju sugen. Men ärligt, det är inte mycket mer än ett resmål. Honestly. Men jag blev jävligt bländad av det starka ljuset.
Sätt dig ner och läs jag ska berätta.
Jag satt länge och tittade ut över Hollywoods gyllene kullar. Hollywood var alltid så vackert och attraherade mig på ett sätt jag aldrig erfarit förut. Jag kände mig dragen dit, så att säga.
Efter många om och men kom den där dagen då jag äntligen fick åka till Hollywood. Det var så härligt. Det bästa var väl egentligen att Hollywood verkade vilja ha mig där. Gatorna, lekarna, alltihopa. Det var där jag hörde hemma.
Men jag antar att alla resor har sina slut, så även resan till Hollywood. Under ett lindträd tog jag mitt farväl av Hollywood. Själv hoppades jag på en återresa, jag har ingen aning om vad Hollywood tyckte om mig just då. Men vi lovade varandra att försöka köra förbi, lite då och då.
Man kan väl säga att jag hade vägarna förbi Hollywood ett tag. Dessvärre åkte jag inte till Hollywood igen. Men idag överväger jag möjligheten. Risken är ju bara att jag gjort mig en romantiserad version av stället. Kanske kommer jag bli besviken av vad jag får se när jag anländer.
Kanske kommer jag inte ens att få komma in. Kanske är min tid där över. För alltid.
Det gäller bara att ta det lugnt genom tullen. Vakterna får avgöra resten.
Jag har aldrig riktigt rest någon annanstans än Hollywood, men man blir ju sugen. Men ärligt, det är inte mycket mer än ett resmål. Honestly. Men jag blev jävligt bländad av det starka ljuset.
Kommentarer
Trackback
