My friend of misery

First off, jag är ingen poet, jag skriver inte dikter, jag kan inte stava till liryk (där ser ni) och jag är inte djup!
 Nu när jag fått det sagt, så kan jag börja skriva the real thing.

Det finns två som jag verkligen kan lita på. Jag säger inte mer, för det är så det är. Den ena är inte av denna världen, och den andra är förmodligen inte heller härifrån, om ni fattar grejen.
 Jag säger saker jag tänker, för att jag inte kan värdera tankarna själv. Jag filtrerar. Jag ger ut lite, endast en del, av det hela och får tillbaka tankar om det. Jag samlar tankar från folk och vet därigenom vad de skulle tycka om det hela.
 Jag litar inte på folk, för jag vet att jag själv är fullt kapabel till lögner. Vi är alla människor, vi ljuger allihopa, hela bunten. Halvsanningar är lösningar på det mesta, för det är ju varken sant eller falskt. Jag måste säga, att Satan var ganska listig när han startade den trenden.
 Men jag håller faktiskt på här. Ser ni inte hur jag sliter? Jag gräver sten. Lögnerna är snart borta. Allt började när jag upptäckte, att det faktiskt finns så många som TVÅ som jag kan lita på. Jag litar på dem.