My friend of misery

  Gott folk! Idag har jag än en gång bevisat min duglighet i köket! Jag skulle koka lite ris, medans mor tog en kvick sväng till biblioteket för att hämta något, vad det nu än var. Allting gick bra, faktiskt, tills det började gå åt andra hållet... Det första misstagen var väl att jag, på grund av min oerfarenhet i riskokning, tog av locket till kastrullen.   Djup suck. Efter fem minuter kom jag på att något måste gått fel, och då lyckades jag - på något vis, men fråga mig inte hur - spilla en halv sked ris på spisplattan! OH NOES! Det ena misstaget ledde till det andra, jag tog lite papper och försökte få bort riset, men nähe! Då brände pappret fast -_- GAAH!!! VARFÖR!?!?! Menmen, mor kom hem och räddade situationen, och maten blev ju faktiskt god till slut.
  För övrigt, jag tog en sväng till bibblan för att hämta något som mor glömt kvar där, och för att låna Silmarillion. Har aldrig läst boken, så nu är det dags! 
  Kan ju meddela att jag nu har sommarjobb! Ska klippa gräs på kyrkogårdar, och sånt. Men arbetstider, lön etc inte är bestämt än, ska bli kallad ner till Pastorsexpeditionen nån gång i maj för att få detaljer avklarade och sånt.
 Skönt att det är avklarat i alla fall!
    Menmen, resan till Gbg i onsdags var ganska lyckad också. Men jag började tänka lite.. En av emosarna (om vi nu ska kalla dem något så låter "emosarna" bäst) verkade vara ganska... skum? weird? Ja, antingen blev han  bara paff över att Anna sa "Eyy, snygg hatt!" eller så är han kanske bara fucked up? Är det något han kanske ser som ett krav på sig själv för att han har väldigt (enligt mig) ovanlig utstyrsel eller har han blivit tappad i golvet som barn? Gissar på att han bara hade lite skoj, låter bäst så ^^