My friend of misery

Sjukdomen som är vi. Nej, inte vi-vi. Större än så. Sjukdomen som är människan. Homo dum-i-huvet skulle nog vara ett bättre namn för vår art. Kanske är jag undantaget. Till att börja med så har man ju ständigt nya och överväldigande, levande bevis. Sodomiter och dekadenta jävular överallt. Men tänk nu följande: Du går till jobbet/skolan en helt vanlig dag och följer fåraktigt alla normens lagar. Men väl på plats märker du hur folk bara... Beter sig. Hur.som.helst. Springer runt flaxandes, påstår sig vara Jean D'arc och så vidare. Och sen lägger de märke till dig. Män i vita rockar hämtar dig och du förklaras psykiskt labil. Kan resten av världen bli galen? Vem vet. NYTT SCENARIO. I "Matrix" så är (nästan) alla människor uppkopplade till en dator som ger en falsk tro om att man lever ett vanligt liv på jord, fast du egentligen lider av en kollektiv hallucination. Man kan fråga sig huruvida detta är möjligt, eftersom det kanske skulle vara läskigt att vi alla var fast i något oriktigt. Men om vi vrider lite på saken. Tänk om DU är den enda som är uppkopplad till Matrix. Tänk om du bara är en ensam hjärna som ligger i en behållare, men tror du är en vanlig i mängden. Hmm. Men hur smakar en avokado?

Och medan bussen närmar sig ditt hus så tänker jag att du kliver på, frågar om du får sitta här, och sätter dig. Sen pratar vi. Och vad spelar vi för roll? Vi var ju aldrig några. Jag ber om ursäkt för att jag rörde om ditt liv i onödan. Du grejar det rätt bra på egen hand. Ditt liv är piss, mitt med. Jag bryr mig lite och ger råd efter förmåga. Du gör samma sak. Sen går du iväg och drar skämt på min bekostnad. Du var aldrig så rolig, bara dum.

Skriv ett fysiskt brev och berätta om våra liv. Hur trevligt vi har det i avgrunden. Att vi bor i mörkaste Småland, ensamma.

Jag skulle inte pressa. Inte ringakta. Inte kvävas. Jag skulle inte vara taskig. Fast jag skulle kittlas. Rejält. Sån är jag. Jag skulle inte slåss. Men jag skulle vinna på alla tv-spelen. Till och med dina egna. Jag skulle bara ligga i gräset och säga "du och jag, vi kickar rätt hårt."

Antingen droga ner sig. Funkar bra. Nu i alla fall. Eller hitta problem någon annanstans. Problem som skapar mindre olycka. Visst pratar jag om dig. Nej, inte du. Den till höger. Åh, höger. Om ändå.

En ny strategi som faktiskt var mer effektiv. Kanske på kort sikt Men det blev lättare att bli motarbetad. Suck. Motarbete inc.

Kanske ska man besöka Hellview och kolla om de söker en hövding. Men ärligt nurå, inte har jag blivit slagen i bakhuvudet, jag har inte ätit några konstiga tabletter, jag har inte glömt vem jag själv är. Vad jag vet. Så varför låtsas som om jag läcker medvetande ur öronen? Det gör jag väl inte? Saknar en snuttefilt. Sääh. Fast, bry

Att drömma spoken Word Som sätter sig som Dartpilar I din panna. Och nu kan knappt fem muggar kaffe hålla vettet på plats.

utmaningen i att uppföra sig som folk. och du kan gå och lägga dig igen.

Och medans jag trycker in ångestpiller i halsen så tänker jag att jag inte fått mitt knark på länge. Men då kommer jag ihåg nånstans ifrån att det sista en människa förlorar är sina egna tankar. Men då jävlar tänker jag att en erövrares största nederlag är att själv bli erövrad.

Och sen kan det ju faktiskt vara så. Lycka är kanske något som vi bara kan defilera genom dess frånvaro. Kanske är det bara jag och Banks.

you always wanted people to remember you, to leave you little mark on society. Don't you know your wish is coming true today? avdt.

När insidan ser ut som sönderrivna naglar. Mörkt och blodigt. Och att vara stark nog att spräcka en människoskalle.

Den där, till exempel, är ju nått av det snyggaste jag har sett i hela mitt liv. Det är så jäädra snyggt. Fanimej.
I mina ögon är det nog den snyggaste bilden man kan se, ungefär. Ja, den ser så jävla metal så att det bara sprutar ur den, fanimej.

jävulskuken!

När man tänker sig mängder av ångest, kan man då tänka sig att det ser ut som en stooor flod? Ja, vi säger det.

Om vi då tänker att jag fick namnge en flod, ja då skulle den heta Anduin. Inte för att jag är världens största Tolkien-fan, utan för att Anduin nästan är Anguish. damn. Kewl.

 

Man undrar ju lite.

Hur är det att inte ha någon vilja, att inte vara någon? Skicka ditt svar dit jag vanligtvis tar emot fan-mejl.

Nej, du har ingen vilja, du är bara lite.... hur var det nu? Dum i huvet? Såja.

 

mina organ sitter på en pinne, det sticks lite.

Det värsta är att ångestinjicering inte dödar

och om någon, mot förmodan, skulle vara okej, så är det säkert något fel på namnet.

Fast alla är dumma i huvet.

försök nu att gå en dag UTAN att bete dig som en röv.

dagen då allt är sagt och gjort, den dära dan som många pratar om, den dagen är jag säkert död


strött