My friend of misery

Jag vill ut på ett storslaget äventyr och ta död på Voldemort. Kolla upp gamle Tape, och så

Byxor på eld.

Slå mig i huvudet. Hårt.

But where get rakket?

Men i den här takten är jag nog uppe i ett helt Vasalopp innan månaden är slut, om det nu skulle bli som så.

Det springer runt en kille i min spegel, och jag känner inte igen honom.

I don't know what I'd do without guys like you, Bullets.

All that I wanted were things I had before
All that I needed I never needed more
All of my questions are answers to my sins
All of my endings are waiting to begin

Fick tillfälle häromveckan att chatta lite med Sveriges bästa metalband, ungefär så här blev konversationen.

Jag: Jaha grabbar, vart börjar vi eller?

In Flames: Ja, vi vet fan inte! Kan vi inte ha en liten gruppkram först?
(Hela In Flames ropar i kör "JAAAAH!" och vi kramas lite)

Jag: Härligt. Verkligen. Det känns som att vi redan kommit varandra bra mycket närmare.

In Flames: Visst gör det, ska vi kanske börja snacka om plattorna?

Jag: Visst! Det kör vi på! Ska jag säga vad jag tycker, och så får ni fylla på?

In Flames: Det låter bra det!

Jag: Ja, den absolut bästa plattan är väl Soundtrack to your escape, helt oslagbar! Den är på sätt och vis lik Colony, egentligen, så det är ju lite roligt att ni får till det sådär, när det ändå är 5 år imellan.

In Flames: Japp. We hear you, little man. Vi känner faktiskt likadant, vi blev jäklit stolta.

Jag: Ja, det tror jag det! Det är ju inte lille dåligt, som man säger. Men ja, jag får väl ta och bekänna lite här och nu. Jag har inte lyssnat på The Jester race eller Whoracle. Jag skäms.

In Flames: Ja, det är fint att du erkänner. Men vi dömer dig inte. Det är lugnt. Sanningen att säga så lyssnar vi inte heller på de platterna särskilt mycket. Bara på hitsen, såklart.

Jag: Jaha.. det var väl roligt att höra, antar jag. Men grabbar, nu får vi snacka allvar. Om man kollar från Lunar Strain till Colony, och sedan vidare till Reroute to remain och sedan ända fram till Come Clarity, ja då är det ju uppenbart att mycket ändrats hit och dit. Men jag tycker bara att det är finfint att man fått se så mågna fina sidor av bandet.
(In Flames nickar instämmande och några av grabbarna får något i ögat eller blir väldans intresserade av sina knän)
Jag fortsätter: Verkligen. Det är en fin resa som bandet har gjort. Förmodligen den finaste resan som någonsin gjorts. Men sen? Vad fa-an hände? Hur kändes det att ha givit ut sitt sämsta album?

In Flames: Ja, vi visste väl att detta skulle komma upp. Som försvar får vi väl erkänna att vi alla var lite lulliga och inte ens hade drömt om att släppa skivan, den var ju inte klar! Vi hade bara mixat alla låtar till sämre versioner à la mesrock, som kanske märks. Men fan, vi ville inte att den skulle komma ut, men ut kom den. Ingen av oss kände för att erkänna misstag där och då, så vi låtsades som att allt var som det skulle och att skivan var helklar och i det skick vi hade menat.
Vårt självförtroende som band sjönk som en sten, så nu vet vi inte hur vi ska lägga upp låtlistan inför Metaltown '10.

Jag: Okaj, grabbs, jag kan ge lite tips!

In Flames: Åh fan! Det vore redigt najs alltså!

Jag: No problemos, vi fixar det här ihop nu. Först och främst: Ni får bara köra March to the shore om ni vill spela något från ni-vet-vilken-skiva. I övrigt så kör ni bara med sköna sånger som Only for the weak, Coerced Coexistence, Pinball map, Square nothing, hela Sountrack to your escape, Cloud connected. Ja, ni vet ju själva vilka som slår hårt. Jag tror inte riktigt att jag ska dra heela listan med låtar, resten kan ni lista ut själva. Det vet jag. Jag litar på er.

In Flames: Tack, lilleman! Vi ses i sommar!

jag gillar att kolla tillbaka i historien, för att se hur man har tänkt. Vissa känner kanske till att jag gillart. Vissa tycker som jag.
Nu har jag tittat långt tillbaka, åh så långt. Tänk vad tiden går :)


"Men, vad vill du då ha?
Snälla, säg vad du vill ha!

Vill du ha blommor? Jo, tjejer brukar ju gilla blommor!
Du får äta hur många blommor du vill! Jag ger dig tills du storknar.

Eller vill du ha pengar? Ja, jag kan fixa fram fett med pengar, om jag får tid... lite tid...

TID! Där har vi det! Vill du ha det? Jag ger dig min tid, i utbyte mot din"

Jag åker buss hem, som seden är. Kylan utanför är lika påträngande som en berusad älg. Härligt att få vara här inne i bussen då, kan man tnäka.
Men riktigt så är det inte. En vätte sitter snett bakom mig och planerar ett mord. Han ska mörda friden.
En röd uppmärksamhetstörstande STOPknapp ropar på mig i tysthet. Sneaky.
En uppknuten gardin glor på mig, helt oförskämt. Vad vill du mig, eller?

Det är alltså söndag kväll, och jag är på husets nedre plan. Va? Varför på nedervåningen? Ditt rum är ju lite längre upp än så. Jomenja, köket ligger ju där. Ehe.

Så jag har gjort mig lite te i finmuggen, skitvarmt blev det, härligt. Till mitt te har jag tekakor med phiadelphia och skinka. Phiadelphiaostens förpackningslåda måste ha skickats hit från framtiden. Jag menar, den är ju silvrigt grå och gjord i bra matrial.. och ja, silvrig.

Men mitt rum var ju på övervåningen, som sagt. Och nu har jag fler saker att bära upp än jag har händer. Ja, hur ska det nu gå, med en dubbel-tekaksmacka, en påse med te samt en varmvarmvarmtemugg (den har svalnat en grad eller så, så nu är den alltså "bara" varmvarmvarm, vilket är mer än varmt nog).
Jag kan ju inte lägga min temugg i en byxficka, mina pyjamasbrallor är ju gjorda i alldeles för tunt tyg. Ihjälbränd kan jag ju bli. Så jag får nog ta och lägga tepåsen i en ficka. Macka och temugg i var sin hand.

Det var gott.

att om vi dör så kan vi inte dricka te. och det kliar något så fruktansvärt.

Kom så springer vi ut i skogen
och
bor där ett slag, tills den grå veckan måste börja igen.

Say it again, say it again

like breathing in sulfur

we do feel alone

gently

that's life

get this or die

we'll end the world when all hope is gone.

Om jag kunde skriva, då skulle jag skriva ungefär såhär:

Det är ännu en höstig vinterdag, snön är ju försenad. Igen. Så det är med en viss otålighet som jag står ute i det risiga vädret och väntar på dig.
De huttrande sekunderna går, och till slut har jag väntat i säkert tio minuter på att få se det blå skimret som betyder att du är på väg.
Men så, efter evigheters evigheter av väntande, kommer du fram runt kröken, och jag drar en lättnadens suck. Jag ler. Du stannar till en bit ifrån, och jag ser hur du öppnar din famn i välkomnande. Glädjen sjuder inom mig, som ett vulkanutbrott ungefär, fast mer och större och mer.

Så jag går fram och in, blippar mitt kort och sätter mig äntligen ner.

Jag sitter hellre här, där jag kan ha det lugnt och skönt... och lukta på blommorna.

"Åar vet att det inte är någon brådska.
Tids nog kommer vi fram."

som Nalle Puh säger.

Fort, titta bort.
Fokusera på händerna och små rörelser, medsols.
Eller räkna antalet stenar i en stenmur
Räkna inte fåren, för fan (de springer för långsamt)
Räkna fingrarna, titta överallt förutom framåt.

Nu förstår jag att jag... räknar mig lugn.. även om jag inte räknar längre. You know :)

Men jag tror inte att jag kan skriva saker här när jag mår för bra länge nog. Det är väl rätt bra? Jag tycker det i alla fall.
Mikil är klad.

Men sen är det rätt dumt att börja en mening med ordet ”men,” så nu vet jag inte vad jag ska säga.

"Nackdelen" med att inte ha något att gnälla över är att man inte får gnälla något.
Människan vill gnälla.

Men jag är egentligen gnällfri! m.w.a.h.a.

Så om ni hör mig gnälla så får ni säga att "nähädu, skärpning nu! Din lilla gnällskruv."

Sesåja.

Jag är helt nöjd med mig själv.

Men samtidigt önskar jag att jag var alla hav, alla land, alla planeter och alla stenar.

Ge mig en bok.

Stanna kvar och lyssna på tystnaden

And I swear it's killin' me!


Nähädu! Jag lever!
Jag gåslever
och här tvärhänder inte allting same-tidigt. '
Jag är influenserad, kaffe har influenserat mig.
Ge dig, för jag vann innan jag började spela.
Nu förlorade du. hohohohohoho.
Misshandla ord och
turtera radfall

Fallrad
Fallen rad

Sen kan man ju tycka
att
kuddar är mjuka. Med fallhöjd på en sisådär femhundrameter, på en höft ungefär, så blir det rätt hårt, oavsett hur många kuddar man har.

Hmm. Allt det handlar om är caine, caine, caine. Men jag tänker inte jaga gaseller. För gaseller är ett släkte i familjen slidhornsdjur.


Ajja, nu klipper jag bajset. Cutting the crap, alltså.
Jag tittar lite snett upp åt höger. Högst upp BORDE Slipknot stå, sen Disturbed följt av Manson. Suck.

Jag ska skaffa jobb på en radiostation. Då jäääävlar ska ni få tillbaka. Sääh!