My friend of misery

Käcka människor
som säger rätt sak till fel pers, vid fel tid.
Jag vill döda er.

Vi går verkligen runt och tror så mycket hela tiden.

anta	äv. antaga 1 anställa, engagera; ta emot, mottaga; acceptera, godta, godkänna 2 övergå till, tillägna sig 3 tänka sig, tro, förmoda, gissa, hålla för sannolikt, presumera; förutsätta, ponera, supponera

Jahaja, på så vis ^^ nämen ja, vi lever alla i en dröm. Okej, jag ljög lite.
JAG LEVER I EN DRÖM. and i liek eet.

 Jag tar på mig fräscha brallor, en härlig tröja, och så strumpor. Lookin' sharp! Man vill ju vara lite fin, ibland.
 Blås bort dammet, rensa löven, lyft bort stenen eller vad fans om helst, spelar ingen roll. Djupt ner i jorden finns järnådran, no matter what.
 Järnjungfruns järnspöken på järntorget. Järnspikar.

 Egentligen är det inte "Where do expect us to go when the bombs fall?" utan snarare...
Vart tror du att jag ska ta vägen när löven faller?

För ingen kan vara så svår, som just fröken Svår, men ingen kan vara så enkel som just fröken Svår. Inte heller kan någon vara så lätt att vara med, som fröken Svår.
 Nu drunknar jag inte, längre. Men ytnivån kan allt sjunka lite till, faktiskt ^^ men det är bara ett, två, tre, fyra ställen kvar. Ungefär. Men det är bara ett av många projekt. Ja, det är en del projekt på g, känns det som. Många bollar i luften, men det är inte så svårt. Jag ser det som något roligt *tummenupp*
 Jag lägger tillbaka Otep-skivan i cd-stället och stänger av VLC (orkar ju inte med att lägga till nya grejer i iTunes...) och sätter igång Subterranean, som omväxling. Groovy. Så intressant är jag när jag skriver om vad jag gör i skrivande stund. Men det här var ett nytt sätt att skriva på, skönt att testa faktiskt.
 Vi gick våra tio mil var, går fortfarande, ut ur moll och in i dur.
Analyseramerpunktcom

HUR KUNDE ALLT BLI SÅ FEL?!?!
Alla förlorar...
Doktorn blandar och ger, alla blundar, ingen ser.
 Först så kommer ett problem upp... ut... men det var ju ganska lösbart, så att säga :P men så blire bara värre. I en spiralisk, nedåtgående förfallelse. Nu är förfallelse verkligen ett ord.
 Men det verkar ju ha fixat ihop sig. Jag ska aldrig låta mig hamna i en sådan sits igen. Fyfan. Det finns vissa händelser som man aldrig ska yppa för någon, bara kryptera och lägga ut på en skitblogg. Som jag gör nu.

att vi inte lever länge nog för att slå ner varenda jävel som vågar säga något ont om dig. Men jag lovar, jag skulle gärna göra det, om vi bara levde länge nog.

Och lilla Ross & Rachel, kan ni inte bara skärpa er nu? Det är ju så sjukt uppenbart. För det tar aldrig riktigt slut.
 och nu du, lilla Alfred, skärper du dig! Sätt på Otep istället! >_<
Städa rummet också, innan du drunknar!
 Invänta rätt ögonblick för att ropa ut ditt livs meddelande för omvärlden. (Titeln på mina memoarer, helt klart! Så våga inte sno det, er nedrans tjüvar)
 

How did it start?
Well I don't know
I just feel the craving
I see the flesh and it smells fresh and it's just there for the taking
These little girls, they make me feel so god damn exhilarated
I feel them up, I can't give it up
The pain that I'm just erasing

Let's shoot the heart with a wish called Dead and un-wished.

Jag kan leka en lek, leka oseriöst och sedan låtsas att det var seriöst hela tiden. Jag kan också leka seriöst och för mig själv erkänna att det var oseriöst hela tiden. Det kallas att ljuga för sig själv, för jag är seriös hela tiden. Mwaha, jag är alltid seriös när jag leker! Men leker jag alltid när jag är seriös? Näjuste. Det var allt en nöt.
 I wanna play god with you. Eller inte. Men leka lite... nä, jag vet inte. Men whatever.

Hycklare eller gycklare, skillnaden är inte alltid så stor. Jag säger väldigt ofta något i stil med att "det komiska är..." följt av något hemskt eller ångestladdat. Ja, nu är det ganska komiskt att jag är en stor paradox. Eller menar jag virvelvind?
 Det roliga är att jag borde få stryk. Vart fick mina känslor luft ifrån? Men jaja, nu har jag ju i alla fall något att skriva.
 A little girl like me never fucking liked it. We ain't takin' no more

I can't help but rape it
Mörkt och kallt är det

Det finns inte där, men där är det. Livet har nån stor plan på G. Livet lurar oss allihopa. Ibland kan jag bara inte orka med verkligheten; Min värld är mycket mer... flexibel, lämplig och bekväm. When I pretend.
 Men just nu orkar jag definitivt verkligheten. Det gäller bara att få perspektiv, och käka lite.
Okej, jag orkar alltid med verkligheten. Men låtsasvärlden är fortfarande mer bekväm.

Min största metafor. Kanske en hel del uppblåst, men min syn på ett visst fenomen i livet kan nog beskrivas best på det vis jag beskriver Hollywood.

Hollywood, åh Hollywood. Gnistrar rätt härligt i solen. Synd bara att sanningen är att det är en stad fylld med skam, lögner och svek.
 På gatorna springer folket runt och ropar efter mer lögner och död. Fördärv, det är vad man får ut av det. Hollywood behöver en renande eld. Folk som åker dit har ingen aning om vad de kommer råka ut för. Men det är något man måste uppleva själv.

 Det finns ett sätt att bli av med sitt Hollywood. Lägg en filt över det.
Game over and no more 1ups.

Shadow, my sweet shadow. Jag behöver den där sugiga känslan som suger ut resten. Ur mig. And there it is.

 Det är bara korta stunder man måste utstå, innan man märker varför man utstår. Those golden moments, man känner att världen inte är så jävlig trots allt.
Men det är alltid härligt med stunder av piss

Som man kanske märker.

Men inför dig kan jag fortfarande alltid vara seriös, ärlig och mig själv. Och jag känner mig fortfarande inte dum för det.
 Å andra sidan har jag varit ganska dum. Heh.
Vedergällningens tid

Efter lite oboy-making är jag back in the game. Kanske var det sms med någon som fick mig att få en tänd glödlampa över skallen. Efter en tillbakablick på tidigare blogginlägg blev jag bara så sjukt inspirerad. Av en titel. Det är ju inte ens jag som först kom på "You should've never gone to Hollywood" då det faktiskt var SoaD som var först. Men fuck it.
 Sätt dig ner och läs jag ska berätta.

Jag satt länge och tittade ut över Hollywoods gyllene kullar. Hollywood var alltid så vackert och attraherade mig på ett sätt jag aldrig erfarit förut. Jag kände mig dragen dit, så att säga.
 Efter många om och men kom den där dagen då jag äntligen fick åka till Hollywood. Det var så härligt. Det bästa var väl egentligen att Hollywood verkade vilja ha mig där. Gatorna, lekarna, alltihopa. Det var där jag hörde hemma.
 Men jag antar att alla resor har sina slut, så även resan till Hollywood. Under ett lindträd tog jag mitt farväl av Hollywood. Själv hoppades jag på en återresa, jag har ingen aning om vad Hollywood tyckte om mig just då. Men vi lovade varandra att försöka köra förbi, lite då och då.
 Man kan väl säga att jag hade vägarna förbi Hollywood ett tag. Dessvärre åkte jag inte till Hollywood igen. Men idag överväger jag möjligheten. Risken är ju bara att jag gjort mig en romantiserad version av stället. Kanske kommer jag bli besviken av vad jag får se när jag anländer.
 Kanske kommer jag inte ens att få komma in. Kanske är min tid där över. För alltid.
Det gäller bara att ta det lugnt genom tullen. Vakterna får avgöra resten.

Jag har aldrig riktigt rest någon annanstans än Hollywood, men man blir ju sugen. Men ärligt, det är inte mycket mer än ett resmål. Honestly. Men jag blev jävligt bländad av det starka ljuset.

Jag är en man av tillräckligt många ord. Kändes fel att skriva "få" där.
Jag är en man av för många tankar.

Men just nu förstår jag inte varför jag skulle peta runt i elden. Den kommer ju inte dö utan min tillsyn. Eller så är det just därför den dör. Slap. Keften. Oavsett procentenheter nöjda människor så kan det nog vänta. Ta inga jävla initiativ nu. Don't fuck this shit up.

Jag återkommer när jag har något vettigt att skriva.

Man kan ju alltid välja mellan Audioslave och In Flames. Skillnaden är som en liten apostrof. Apostrophe.

För mig är min blogg inte det minsta kryptisk *smirk*
Fast nej, ibland vet inte ens jag vad jag skriver om. Men det är gött ändå. Jag menar, hälften av tiden vet väl knappast NÅN vad de håller på med?

Nu lyssnar jag på Audioslave, det var längesen! Känner att det är lite mer summer-ish musik än typ... jag vet inte, Deathstars kanske? Känns lite vintrigt.
 
För övrigt så har min blogg (kanske) lett till något produktivt! Jag skriver en novell, och jag använder känslor/tankar från bloggen när jag skriver den.
Ja, det är en skoluppgift, men whatever. Vi får se hur det blir.

a place I'd like to hide.


Statement of my life (so far):
My way, or the highway.